Bli bekväm med ensamheten

Vi är ständigt på väg framåt. I varje fall i tanken. Vi jagar nästa kick, nästa klick och nästa grej som kan stimulera och uppehålla oss ett tag. Faktiskt så är det nästan som om att vi försöker fly från något, men frågan är då: Vad?

Vad är det som vi känner att vi inte kan vistas med oss själva utan att det orsakar en smärre panik i oss.
Svaret är så uppenbart att det stirrar oss själva i ansiktet i spegeln: Vi flyr från oss själva.

Om du inte tror på detta påstående så finns det ett enkelt test.
Sätt dig någonstans där du kan vara ostörd. Allra helst utan några andra människor i närheten. Sätt en timer på en kvart och se vad som händer.
Är du riktigt modigt lagd så tar du inte ens med dig mobilen (om det nu är den du använder som timer).
Du får inte hålla på med något, inget fipplande av något slag, utan endast vara med dig själv.

Många av oss blir så desperata efter distraktion från oss själva att vi knappt klarar en minut. Vi känner snabbt en impuls av att börja greja med något, om så bara en penna eller en kvist. Allt för att komma undan den där jobbiga känslan som stegrar inom oss själva.

Vill man börja möta sig själv lite light så är det en bra idé att till exempel åka bil ensam. Men det måste vara tyst, ingen radio eller så.
Eller har man mc-kort så kan man hoppa in i sina motorcykelkläder från motorbikers.se, hoppa på hojen och rulla iväg. Att vara på vägarna, och samtidigt i naturen, är ett ypperligt sätt att konfrontera sig själv.

Varför ska man då bli bekväm med sig själv?

Om du inte är bekväm med dig själv, hur kan du då vara det med andra?